Hugaligen

Jag höll på att inte komma in på min blogg. Har tagit bort webbinformation och då rök alla mina inloggnigsuppgifter som jag har per automatik och jag mindes inte vilken mailadress jag hade. 
Men till slut hittade jag rätt och nu är jag här.
Sommaren är slut, det är bara att konstatera fakta. Det är grått och trist ute och härinne får man ha lamporna tända om man vill ha någorlunda ljust. 
Jag har ännu inte lärt mig fylla dagarna med meningsfulla sysselsättningar sen jag blev pensionär och idag har jag extra tråkigt. Jag vill göra en massa saker, men det slutar alltid med att jag sätter mig här vid datorn.
När det var varmt ute satt jag ute med en bra bok.
Min tennisarmbåge är inte hundra bra än, det är ganska precis ett år sen jag gjorde illa mig och jag känner fortfarande av den i vissa lägen.
Undersökningarna om jag har Sjögrens Syndrom är nästan klara, men det verkar inte som att jag har det iallafall, tack och lov. Min borelia börjar sakta men säkert försvinna i fjärran, fast det kommer och går. Jag blir nog aldrit riktigt av med besvären. Fibron får jag leva med, men det sägs ju att man ska bli bättre i smärtan när man blir äldre, eller är det artrosen. Jag försöker anpassa dagarna men de dagar som är bra, när jag springer som en lite flicka (ha ha ha) tror jag ju förstås att nu har det vänt, nu börjar smärtan och orörligheten avta. Jomensan, rätt som det är går jag som en krycka igen och smärtan sitter där som en dj-ul.
Och jag fattar rakt inte vart åren har tagit vägen. Nyss var jag 50 år och var ung, nu är jag 66 år och är gammal. Det är inte rättvist. 
Här kommer en bild till.
Vi hade fågelungar i äppelträdet i sommar. 4 stycken. Men det var ju en idiotisk plats fågelmamman valde att lägga sina ägg. Halvvägs upp i ett äppelträd. Vi fick njuta av upplevelsen några veckor, sen var det nån katt eller nåt som upptäckte bo´t och käka upp ungarna. Föräldrarna också vad det verkade på fjädrarna på marken. Men det var en upplevelse att se dom där gapande näbbarna och höra deras skri efter mat. 
Vi har haft en rikt fågelår det här året då vi varit utan katt. Vi får väl antagligen en rik fågelvinter till innan det tar slut. Vår lilla Simon ska få va innekatt i vinter, men till våren ska han få komma ut och bli utekatt.
Visst e han helt bedårande underbar. Och så full av spring i benen ibland så man blir rakt förskräckt. Än så länge har inget ramlat i golvet efter hans framfart (peppar peppar) men men, han är inte stor och försåndig än. Vi har ställt undan en del grejer så han inte ska ha ner dom. Det som står framme är mer sånt vi har hittat på second hand. Här kommer en gullig bild när han ligger hos mig i TV-soffan och sover.
 

Kommentarer:

1 CS:

Nämen vilken sötnos!
Jag undrade för ett tag sedan hur länge du skulle vänta med att visa honom här :)
Gulligt med fågelungar men synd så klart att de blev uppätna. Vet inte om du läste om det men här försökte jag också andra fågelungar på bild men det har misslyckats alldeles. Lite synd kan jag tycka.
Kramis och ha det gott

2 CS:

PS
Kom ihåg att ändra bloggadressen ;)

3 Karin:

Synd på fågelungarna, men så är naturens lag!
Min dotter har också skaffat katt, den heter Olle, och är också innekatt nu i början.
Kram Karin

Kommentera här: