Berit

Idag ska vi iväg och hämta askan efter vår katt, Berit. Vi fick ta bort henne för drygt två veckor sen. Hon blev sjuk, troligtvis nåt med sköldkörteln, vilket kan hända med katter som är till åren kommna. hon var dessutom nästan 17 år, men ändå som en kattunge innan hon blev sjuk. Senast i somras hoppade hon efter lågtflygande insekter. 
Det var både jobbigt och en lättnad att se när hon somnade in. Jobbigt eftersom hon var ju min lilla snuttegumma som jag haft i nästan 17 år, en lättnad då hon fick sluta lida, för led gjorde hon. 
Hon var en jägare ut i klospetsarna. Det syns på den här bilden.
Akta er för mig, nu kommer jag och tar er.
Berit i gröngräset
En envis gammal dam med väldigt stor integritet. Hon tyckte inte om att man tog upp henne och kelade. Hon ville bestämma själv. Och inte klappa för mycket, då blev hon förbannat och grabbade tag och bet. Vissa säger att det är kärleksbett, men det vette katten. Det gjorde ont, så jag lät henne va. Hon fick komma när hon kände för det. Hon kom alltid och strök sig mot benen när man satt nånstans, hela tiden. Lite irriterande när det blev för mycket. Speciellt när man satt ute om sommaren och hon kunde bära på några fästingar som hoppade över till mig. 
En vacker dam som vet hur man poserar.
 
 
 

Kommentera här: