Tomatjuice

Idag fick jag reda på att tomatjuice är bra mot fibrovärk också, inte bara bra mot blodtycket. Tänk så det kan bli. Jag har några flaskor hemma och gott är det så det är bara att dricka. Jag har även gurkmejakapslar och nyponpulverkapslar så herreminje vad jag ska må bra. Det gäller bara att ta dom. Jag har ju ADHD också så det är inte säkert jag kommer ihåg att ta dom eller helt enkelt inte ids ta dom. Jag kanske ska börja med conzerta igen, så jag får lite fokus på tillvaron. 
Och så har jag medeciner för hjärtat, då jag hade en hjärtinfarkt för några år sen och inte kan jag sluta med östrogenet för jag har värsta sortens vallningar och har haft sen jag kom i klimakteriet för ca 12 år sen. Jag försöker med jämna mellanrum att sluta, men får börja igen efter några veckor. 
Tänk när jag var ung, då avskydde jag att ta medeciner och hoppades att jag skulle få en ålderdom utan sådant, men ack vad jag bedrog mig.
En bild
 
Såhär vacker har vår gryta varit i sommar. Tyvärr var hänglobelian slut när vi skulle köpa så det fick bli dom här vita kantblommorna. Inte lika vackert som lobelian tyvärr, men vad gör man. Under grytan låg alltid Berit, vår katt som gick bort i vintras. Hon blev 17 år. Vi får se om Simon hittar dit när han börjar vara ute. Det är vår nya kissekatt. Han är 5 månader nu och ska snart kastreras. Ja, om några veckor, vi vill ju inte att det ska bli några komplikationer om vi gör det för tidigt. Han är en riktig sötnos och en vilde emellanåt. Det är en enorm skillnad på honor och hanar när det gäller katter. 
Men visst är han söt där han ligger, man kan inte tro att han kan bli en sån pain i the ass ibland.
 

En dag

Idag är en vanlig septemberdag. Grått och trist ute, typiskt septemberväder.
 
Det ser inte ut som om man vill sitta ute och njuta idag....eller?


Hugaligen

Jag höll på att inte komma in på min blogg. Har tagit bort webbinformation och då rök alla mina inloggnigsuppgifter som jag har per automatik och jag mindes inte vilken mailadress jag hade. 
Men till slut hittade jag rätt och nu är jag här.
Sommaren är slut, det är bara att konstatera fakta. Det är grått och trist ute och härinne får man ha lamporna tända om man vill ha någorlunda ljust. 
Jag har ännu inte lärt mig fylla dagarna med meningsfulla sysselsättningar sen jag blev pensionär och idag har jag extra tråkigt. Jag vill göra en massa saker, men det slutar alltid med att jag sätter mig här vid datorn.
När det var varmt ute satt jag ute med en bra bok.
Min tennisarmbåge är inte hundra bra än, det är ganska precis ett år sen jag gjorde illa mig och jag känner fortfarande av den i vissa lägen.
Undersökningarna om jag har Sjögrens Syndrom är nästan klara, men det verkar inte som att jag har det iallafall, tack och lov. Min borelia börjar sakta men säkert försvinna i fjärran, fast det kommer och går. Jag blir nog aldrit riktigt av med besvären. Fibron får jag leva med, men det sägs ju att man ska bli bättre i smärtan när man blir äldre, eller är det artrosen. Jag försöker anpassa dagarna men de dagar som är bra, när jag springer som en lite flicka (ha ha ha) tror jag ju förstås att nu har det vänt, nu börjar smärtan och orörligheten avta. Jomensan, rätt som det är går jag som en krycka igen och smärtan sitter där som en dj-ul.
Och jag fattar rakt inte vart åren har tagit vägen. Nyss var jag 50 år och var ung, nu är jag 66 år och är gammal. Det är inte rättvist. 
Här kommer en bild till.
Vi hade fågelungar i äppelträdet i sommar. 4 stycken. Men det var ju en idiotisk plats fågelmamman valde att lägga sina ägg. Halvvägs upp i ett äppelträd. Vi fick njuta av upplevelsen några veckor, sen var det nån katt eller nåt som upptäckte bo´t och käka upp ungarna. Föräldrarna också vad det verkade på fjädrarna på marken. Men det var en upplevelse att se dom där gapande näbbarna och höra deras skri efter mat. 
Vi har haft en rikt fågelår det här året då vi varit utan katt. Vi får väl antagligen en rik fågelvinter till innan det tar slut. Vår lilla Simon ska få va innekatt i vinter, men till våren ska han få komma ut och bli utekatt.
Visst e han helt bedårande underbar. Och så full av spring i benen ibland så man blir rakt förskräckt. Än så länge har inget ramlat i golvet efter hans framfart (peppar peppar) men men, han är inte stor och försåndig än. Vi har ställt undan en del grejer så han inte ska ha ner dom. Det som står framme är mer sånt vi har hittat på second hand. Här kommer en gullig bild när han ligger hos mig i TV-soffan och sover.